"Föräldraansvar innebär att lära barnen utveckla vingar och våga lyfta"

Huuu... Såg precis ett program om barn som inte vill flytta hemifrån (p.ga föräldrarna såklart). Och jag tror inte det handlar om saknaden efter kärlek utan det handlar om ren LATHET. Hemma gör mamma (oftast) allt för sina söner (och döttrar också men tyvärr skämmer många bort sönerna mest), och vilket liv?? Klart ingen vill lämna det??
Men det är vårt ansvar som föräldrar att se till att våra barn får sina vingar och vågar lyfta när den dagen kommer. En av männen var 22 år, bodde hemma men hade kommit in på ett av USAs bästa college p.ga jätte bra betyg!! Men efter en vecka på nya skolan så ringde han hem och bad "mamma tomma o hämta stackarn" 😉. Han ville hem pöjken..
Men.. Det sjukaste av allt- Mamman hämtade honom!! Vore det Simon hade jag bara sagt att "nej, har du flyttat hemifrån och kommit in på en sån bra skola så får du banne mig klara dig själv och kämpa på. Du kan tacka mig sen!" Jag flyttade när jag var 15 och sen var det ingen återvändo även om jag ibland ville. Och det är glad för idag. Jag fick jobba för att få ihop till hyra och kämpa för att lära mig att pengar inte räcker när man bor själv till allt man vill ha. Jag jobbade helger som servitris och redde mig fint på egen hand.. Från 15 års ålder.... Det var tufft såklart men jag lärde mig så mycket genom att då stå på egna ben tidigt. Visst.. 15 år är kanske lite tidigt, man får väl se från "fall till fall".
Men 21.....?!  Herrejesus..............
Mina barn där allt flytta när de blir myndiga! Då räknas de enligt lagen som vuxna människor och om vi alls har lyckats uppfostra dem, så kommer de VILJA leva på egen hand utan sin mor och far då 😊. DÅ har man LYCKATS!
Det är nyttigt för dem. För bortsett från icke vald arbetslöshet och sjukdom (o.dyl) så finns det ingen anledning till att inte klippa navelsträngen. Barnen stannar inte hemma hos mamma och pappa av nån annan anledning än att det är bekvämt......
Vårt ansvar som föräldrar är att förbereda våra änglar för vuxenlivet med kärlek och regler, moral & etik, respekt och acceptans av andra människor m.m OCH- framförallt förmågan att stå på sina egna två ben.
Då har vi gjort ett bra jobb 😇..

PTSD behandling! CFTS (Centrum) för "traumatisk stress och utbrändhet".

Om PTSD, (Post traumatiskt stress syndrom:) 

Har sedan många år diagnosen PTSD och ifjol blev det ytterligare en situation där jag hamnade i ett svårt trauma. PTSD är när kroppen blir utsatt för ett trauma som man sen inte bearbetar eller får hjäp med. Då utvecklas PTSD. Om det kan ni läsa mer här: PTSD- Vad är det?

Hur som helst... 

Jag gjorde ett test som jag blivit ombedd att göra för en behandling om "stress och utbrändhet i samband med trauma e.tc" och jag fick 64 av 70 poäng; "Du har svår utbrändhet och borde söka hjälp" var svaret, sen skulle man om man hamnade inom en viss gräns göra ytterligare ett test för depression vilket gav ett ännu högre poängskala.... 

I princip stod det sammantaget att "du måste söka hjälp och hitta verktyg att förenkla din vardag" och ta itu med det som gör dig utbränd och deprimerad. Men det är ju det jag gör! Vad mer kan man göra?? 

För det är svårt när man får vänta i 1 år och 7 månader på att ens få en tid till CFTS då det är så svårt att ens komma IN där utifrån bedömningssamtalen. Enbart ett fåtal får komma dit. Och sen är väntetiden lång då det är en lång behandling. Bedömningssamtalen gjordes i början av året och då hade jag redan väntat på att få hjälp efter allt som hände 2013 och bakåt i 8 månader... 
Detta är något jag ska ta tag i när jag gått utbildningen/behandlingen som jag kom in på :D!. För du ska bara inte behöva vänta så länge när resurserna finns!! 

När ork finns vill jag jobba för att ingen annan själ ska behöva vänta så länge efter utsatt trauma för att få hjälp...  Det är ett löfte!

Och nu ska jag ta tag i tipset jag fick att verkligen skriva ned i detalj vad som hänt för att släppa på trycket. Jag struntar i vad andra tycker eller inte tycker. Vill man inte läsa en blogg av nån anledning så är det ju ens eget val och inget man ska göra nån grej av. Fick tipset igen härom dagen och den personen sa det jag ju vet är sant; "Om nån annan stör sig på vad DU skriver på DIN blogg så kan de bara låta bli att läsa".. Ingen tvingar dem",  Du gör det för at du mår lite bättre då och då ska du göra det..Punkt slut!"

Jag skriver bara för min skull, ingen annans. Men jag kommer göra det på bloggen för jag tror det kan hjälpa andra som av nån hemsk anledning hamnar i den situation jag/vi hamnade i... Jag skäms inte för att jag behöver lite hjälp och verktyg utan jag ser det som en styrka tt jag tar tag i problemen. Ibland har vi inte de rätta verktygen för att kunna gå vidare och att lägga locket på har inte funkat så bra visade det sig. Ibland behövs hjälp och då är det tur att hjälp finns. Vi måste sluta se det som "tabu" att tala om att man behöver hjälp när psyket blir för påfrestande av yttre påverkan. Därför är jag öppen och ärlig om detta för annars är jag en av dem som är med och skapar ett tabu om just dessa problem som har med psyket att göra. När man talar om "psykiska problem" så är det nog så att "tabuet" kommer utifrån att vi tänker "psykisk sjukdom"= "galen". Jag avskyr det ordet för att vara psykisk sjuk är ingen skillnad mot att vara fysisk sjuk, det är en sjukdom- Punkt slut! 

Men... Just "psykiska problem" kan innebära ett spektrum med allt ifrån obearbetad sorg, trauma, depression, utbrändhet, stress, minnessvårigheter e.tc e.tc. 

Så....

Fortsättning följer med historien som jag nu känner att jag är redo att dela med mig av för både min skull och andras...

Ljus & Kärlek

//Kajsa <3

"Även ett litet barn har vett nog att sky elden":- Ebolasmittan snart utom kontroll!

Aftonbladet 2014-10-15:

"Ännu en person ebolaundersöks i USA"


Aftonbladet 2014-10-16:
"Ebolasmittad tog flyget för att planera bröllop"




"President Obama sa samtidigt att risken för att smittan ska spridas inte ska överdrivas, enligt The Telegraph.
– "Jag skakade hand och kindpussade sjuksköterskor på sjukhuset, och jag kände mig helt och hållet säker, det här är inte som influensan", säger Obama.

Vita huset meddelar i ett pressmedelande att -det är inte aktuellt med ett reseförbud från de drabbade länderna till USA, rapporterar Reuters.""

Är det bara jag som tycker detta sköts lite oansvarigt? För att förhindra smitta ska vi vara rädda, det är en biologisk reaktion för överlevnad sen urminnes tider. Förbjud resor till drabbade länder (sunt förnuft borde räcka kan man tycka), isolera människor som vårdat de smittade (åtminstone tills de testats negativt) och- Viktigast av allt- skydda andra resenärer som reser tillsammans med de som arbetat med de sjuka genom privata flyg och speciella och strikta kontroller samt tillfällig karantän. Det räcker med de två som burit på smitta i artiklerna. Tänk hur många de i sin tur ska ha mött och hälsat på (vi vet ännu inte om smittan kan mutera, och hur snabbt!) under den tid de var "ute bland allmänheten". Missförstå mig inte nu- Jag tycker dessa människor gör en otroligt beundransvärd insats som tar risken att utsätta sig själva för smitta, men..... Som sagt, hur heroiskt det än må vara så får vi nog "slänga av oss silkeshandskarna och sätta på oss arbetshandskarna" och göra vad som kan tyckas nödvändigt och självklart innan vi har en fullskalig epidemi världen över som vi inte klarar stoppa.

Jag utger mig inte på något enda vis för att vara expert på smitta, men rent sunt förnuft har jag åtminstone. I alla fall utifrån den information man hittills mottagit via media de senaste veckorna/månaderna.
Stämmer den bilden så är inte frågan OM utan NÄR vi är "illa ute"...
Nej, som sagt. Släng bort silkesvantarna och denna lite ansvarslösa (fega) hantering av de tappra själar som vågar resa till drabbade platser för att hjälpa de sjuka. "Ni är OTROLIGA och vi hyser alla enormt stor beundran och respekt för att ni utsätter ert eget liv för en risk genom era osjälviska handlingar. -All eloge till er!"
Men... "Även ni måste förstå att ni kan bära på en potentiellt stor risk att föra smittan vidare till era hemländer och sen vidare ut i världen tills den är totalt utom kontroll?"

Vi känner ingen mindre beundran för er även om ni kanske måste "behandlas" med undantag"!

För när det är för sent, när vi har facit i hand. Vad gör vi då? Hur många fler exempel ska vi behöva ha på ;"vad vi borde ha gjort" när man ser på katastrofen i efterhand?, i världen?

Så mina frågor är:

1. Varför sätter vi inte dessa människor på privata flyg ??
 (är det en ekonomisk fråga?!)


2. Varför sätts inte personal som arbetar med sjuka i karantän tills dess att man konstaterat att smitta ej inträffat?
(Är det rädsla för att förminska deras insats"?)"


Och 3: President Obama: "Jo, vi ska vara rädda"!
Det är så vi har överlevt och utvecklats till den framgångsrika och intellektuella art vi är i flera hundratusen år. Rädsla är en process vi inte styr över. Och det faktum att vi har nåt som andra arter inte har: "sunt förnuft".

T.om ett litet barn har vett nog att "sky elden"....?

"domedagen är nära nu".

Tittade på ett program om en familj som förberedde sig inför 2012 och de förklarade att de inte låter sina barn leka med andra barn för ingen fick veta vart de bodde och att de hade allt som skulle kunna behövas när jorden går under, de tränade även barnen varje dag efter skolan i överlevnad och de var tvungna att göra minst 5 stycken inlagda burkar med mat per DAG (från grunden) och alltid ha med sig överlevnadskit överallt och alltid vara hemma utifall en katastrof skulle inträffa så de var samlade som en familj.

Tänk att leva så? Att alltid leva för överlevnad istället för att leva för att leva? Hellre lever jag i nuet och sen är det slut när det är slut än att alltid tänka på jordens undergång varje minut och varje sekund av dagen. De hade t.om tagit höga krediter med enorma räntor för "2012 finns ju ändå inga kreditföretag kvar för att inkassera lånen". Bra att lära barnen ett sånt "ansvarsfullt" ekonomiskt synsätt..
Tänk när den 21 december 2012 passerade och inget hände. Vad besvikna de måste ha blivit... 😉. Måste vara arbetsamt att tro på domedagsprofetior. Jag menar.. Hallå, än har inte jorden gått under?! Och vad då? Det kan vi inte göra nåt åt ändå.
Nej, lev i nuet och njut av tiden ni har tillsammans! Det som sker det sker.

Man ska leva varje dag som om det vore den sista, men jag tror dessa föräldrar missuppfattat det talesättet kopiöst 😉.