Kajsa konstaterar: Headline Animator

fredag 7 december 2012

Chakrabalansering och andlig insikt. Del 2 (Solar plexus)

Igår kom jag till "Sakralchakrat"
För er som inte vet vad jag pratar om eller som nyss börjat läsa: 
Se gårdagens inlägg.

Efter Sakralchakrat kommer:

 "Solarplexus chakrat"

Plats: Mellangärdet/över naveln
Nummer: 3
Färg:: GUL
Element: Eld
Även känt som: "navelchakrat", "magchakrat" och "Manipura"


Solar Plexus chakrat står för vårt välbefinnande, och påverkar vår självrespekt, tillit, självaktning och vår intuition. Här sitter även "lärandet", då vi skiner av en gul aura om vi t.ex går en kurs, lär oss nya saker m.m.
Blockeras solar plexus lyser det oftast en mörk gul färg som tyder på förvirring, dålig självrespekt eller brist på fantasi. Du kan ha tappat din inre harmoni och din humor om detta chakra blockeras, och en människa som lyser av en vacker gul färg är ofta karismatisk, glad, humoristisk och vet sitt eget värde. Han/hon respekterar sig själv, och är öppen för nya möjligheter och möten med nya människor. 
Inom healing och chakrabalansering används den gula färgen till att förbättra matsmältningen och det gula ljuset hjälper även till att eliminera toxiner från gallblåsa och lever. 
Det kan även "lugna" ett "överhettat" nervsystem, vilket främjar ett klart tänkande och ger personen inspiration och ett "klart" tankesätt. 
Den gula färgen är VIKTIG för vårt välmående, och just solar plexus chakrat räknas som ett av de mer centrala chakrana i vår kropp för att må bra! 


Hur du gör för att balansera dina chakran kan du läsa om här eller länken "chakrabalansering" som jag läkat till!












Källor: 
Julie Soskins bok "Är du medial"
http://sjundesinnet.se/chakra.htm
http://www.twice.se/chakra-solar-plexus.html¨
http://www.anna-lena.se/aura/chakrabalansering.html













läsare från Mountain view, Palo Alto och Berlin m.m.

Ser ut som jag har fått följare från både Berlin i Tyskland och Menlo Park, Mountain view och Palo Alto i USA. Spännande!!
Skriv gärna en kommentar nästa gång om ni följer mig, och hur ni fann min blogg. Och HUR ni kan läsa den då den är på Svenska ;). Antar att ni använder Google translate?

Hur som helst.. Hoppas ni forsätter följa mig :D!
Ha en bra dag!

På återseende!
//K



------------------------------------------------------------------------------------


But... Please Stop Booting me from FB!

torsdag 6 december 2012

Chakrabalansering och andlig insikt. Del 1

(Idag kommer jag skriva om chakrabalansering, men då jag blev för trött för att avsluta så kommer det en fortsättning. Det får bli som en serie i flera delar ;).
 Men det kan därför vara en del stavfel m.m. som jag i så fall rättar till när jag uppdaterar bloggen nästa gång)

Läs och begrunda...



"Idag tog jag tag i saken och ringde ett medium som min syster rekommenderat mig till. Jag fick en liten fingervisning från ovan om att det var dags att ta tag i den saken. Jag har länge dragit ut på det med både den ena ursäkten efter den andra, men just idag fick jag ett sådant svar från mina änglakort att jag insåg att det är precis den vägen jag ska gå för tillfället. 

Jag behöver lite mer andlighet och "Divine" -inspiration i mitt liv. 
Jag har ju hållit på mycket med både Tarot, änglakort, meditation och chakrabalansering ända sen tonåren, men sen jag blev mamma så har vardagen blivit så fullspäckad att jag inte känt att jag haft tid. Men nu ska jag TA mig tid till detta då jag mår väldigt bra av den inspiration och trygghet, och för att inte tala om det lugn och den tillförsikt jag får av att meditera och lägga tarot, gå på healing, göra chakrabalansering m.m. 
Jag känner att jag stressar upp mig så mycket mindre när jag är i ett balanserat tillstånd med både själ och kropp. Chakrabalansering funkar bäst för mig. Och för er som inte vet vad det är så innebär det att man balanserar det som kallas för "chakran"
Alla människor har en aura omkring sig av 7 ursprungsfärger. Dem färgerna kan vara mer åt det mörka hållet eller åt det ljusa hållet, eller nånstans mittemellan. Man kan såklart ha alla möjliga färger, men dessa sju är ursprungsfärgerna som alla andra färger "föds" ur. 
Det bästa är om färgerna flödar fritt genom din kropp, och att ingen färg är för mörk eller för ljus. Sen kan en viss färg lysa mer klart en dag.  Ta t.ex GULT: Lyser gult (solar plexus, magen) extra starkt en dag så beror det på att du är inspirerad av något, lär dig något nytt, läser en kurs et.c då just solar plexus (gult) står för intellektet samt för medkänsla, kärlek, självtillit, självrespekt m.m.. Men om man har en obalans i det chakrat så den gula färgen lyser mer åt det dunkla mörka hållet så påverkas du av detta negativt, och det kan göra dig förbittrad, lat, och irriterad på andra människor och deras framgångar, får ingen kontakt med sina känslor,dåligt självförtroende m.m. Mycket kortfattat! (Läs gärna mer här om du vill lära dig mer ingående om våra chakrans inverkan på kroppen)
Många kallar dessa chakran för olika namn men jag använder dem riktiga namnen som du kan läsa om lite längre ned. 
Chakran är alltså ett energinät som rusar genom och runt din kropp, och som, om du inte har balans i det, kan göra dig sjuk, nedstämd, irriterad, infertil, deprimerad, förbittrad, girig o.sv. Och det samma gäller såklart åt det motsatta hållet.  Du mår med andra ord bäst om du balanserar dessa chakran så att alla färgerna lyser och flödar stark och fritt genom och runt din kropp. En del personer föds med förmågan att kunna se dessa färger. Andra (som jag) lär sig med mycket övning att kunna se och känna av dem. Och i många år har jag balanserat mina egna chakran i perioder då jag känner att en viss färg är "fördunklad" eller "förmörkad". 
Kan berätta att när vi försökte skaffa Annie, och fick till svar att man inte trodde det skulle vara möjligt med bara en äggstock och äggledare, och alla sammanväxningarna, och vi hade försökt i nästan 9 månader (jag vet att 9 månader inte är länge om man jämför med dem som får vänta år men det var ändå jobbigt med tanke på beskedet vi fick), med det enda negativa utslaget efter det andra så kom jag ihåg att jag hade en bok om just chakran och dess påverkan på kroppen, och började läsa mer ingående om detta. Och.. Samma månad jag blev gravid hade jag jobbat stenhårt på att balansera just sakralchakrat (sexualitet/fertilitetchakrat), och tro det eller ej, men två veckor efter så visade testet positivt! Huruvida ni tror det eller ej, det är upp till er själva att besluta, men det var ett väldigt unikt sammanträffande tycker jag i alla fall ;)!


Hur gör man då?

Att balansera chakran är relativ enkelt och inget du behöver ha ett "riktigt" medium till. 
Du bara lägger dig ner (eller sitter), och sen lägger du handen/händerna på varje chakra, tänker på dess färg, och ser vad du får för bilder i ditt huvud. Får du t.ex en mörk/rostaktig röd färg så kan det betyda att du måste lägga lite mer av din energi på just rotchakrat tills du får fram en bild av en vacker klarröd färg. Jag brukar tänka att jag ligger i ett rum fyllt med bara röda (eller vilken färg du nu balanserar) möbler och inredning. Och sen "häller" jag färgen över det chakrat jag balanserar med en hink. Inte en riktig då, utan en "inbillad" hink, så ingen missuppfattar det, haha. 
Men hur ni gör är upp till er. Det brukar ge sig naturligt. Har man svårt att se en viss färg så tyder det oftast på att du behöver jobba mer med den färgen då den är i större obalans än de andra. Man kan självklart be om hjälp med detta om man tycker det är svårt :).

Hur som helst. Dessa chakran påverkar oss mycket mer än vi tror, och det är därför chakrabalansering är väl värt att prova om man känner sig nedstämd, sjuk, irriterad, inte har någon sexlust, behöver inspiration e.tc e.tc eller bara är i "obalans" med sig själv!


Så hur funkar det då?

Jo...


Kroppen består av 7 chakran:

rotchakrat, sakralchakrat, solar-plexuschakrat, hjärtchakrat, halschakrat, pannchakrat, samt kronchakrat.

Finns som sagt andra namn som "navelchakrat" istället för "solarplexuschakrat" m.m. 

Detta för att lättare lokalisera dess plats, men det tycker jag man kan lära sig ändå så jag använder de riktiga orden.

Till att börja med har vi:


Rotchakrat

Plats: Genitalierna, basen av ryggraden 

Färg: RÖD:
Element: Jord
Även känt som: "Muladhara" 

Rotchakrat gör att vi står "stadigt på jorden", och det påverkar oss på det materiella planet. Det gör att vi inte hänger upp oss på materiella ting (som man gör om man inte har en stark, klar och fin röd färg i rotchakrat) och det gör även att vi tänker rationellt, känner oss trygga, känner att vi har "rätt att vara här, har en mer ordnad inställning till vår ekonomi,man får svårt att förstå sig på världen o.sv.  

Sjukdomar som kan uppstå om det blir obalans i Rotchakrat är: Åderbrock, hemorrojder, smärtor i ländryggen samt andra ändtarmsproblem m.m.

Läs här för mer info om just rotchakrat:


Sakralchakrat

Plats:  En bit nedanför naveln över fortplantningsorganen
Färg: Orange
Element: Vatten
Även känt som: "svadisthana" 

Stimulerar könsdriften och fertiliteten. 

Ett välmående Sakralchakra ger dig ett lugn i kroppen och ett obalanserat Sakralchakra ger vrede och ilska e.tc.
Härifrån kommer våra "lustkänslor". men då inte bara den sexuella lusten, utan även lusten i övrigt, och ett dåligt balanserat sakralchakra gör dig arg, irriterad,känslosam, ingen kontroll över dina känslor,stort bekräftelsebehov av andra, ett ägande begär m.m. 
Det gör även att vi fungerar bra i grupp. 
Sjukdomar som kan uppstå om detta chakra är i obalans är b.la könssjukdomar, infektioner, infertilitet, tumörer, impotens, prostataproblem, rygg och ländsmärtor m.m.
När detta chakra fungerar bra så förstår vi oss på andras känslor och behov på ett emotionellt plan,och att vi är socialt kompetenta, har god fertilitet, ökad sexlust, bra relation till ens partner och andra, känner oss vällvilliga mot andra och kan förstå deras känslor och känner oss kreativa e.tc.

Läs mer HÄR om Sakralchakrat och dess påverkan på kroppen!




Det var allt jag orkade skriva idag, för nu somnar jag snart framför datorn. Men jag kommer gå vidare med resten av alla chakran och hur man balanserar dem, så kika gärna in igen om ni är intresserade av att läsa fortsättningen och om hur detta hjälpt mig under mina olika skeden i livet;).


På återseende!


//Kajsa







Källor: 

Julie Soskins bok "är du medial",  
www.sjundesinnet.se , 
www.astrologiportalen.com 
och www.twice.se


måndag 3 december 2012

"Syrien projektet". Sammanfattning:

Igår genomförde vi äntligen projektet 

"Musik för Syriens barn" 

...Och jag måste säga att det gick över förväntan! 
Visst, mer pengar hade inte skadat, och folk är väldigt snåla när det kommer till att hjälpa dem som har det svårt. En person sa t.om att "de får skylla sig själva när dem krigar där nere.." VA?? Hörde jag rätt..?! Ja.. Dem VUXNA kanske, men BARNEN är i alla avseenden ALLTID oskyldiga! 

De har inte bett om detta kriget, och de har verkligen inte startat det! I alla krig krävs det tyvärr offer, men när civila dör, och barn mister sina föräldrar och syskon, då är det dags att göra något!

Barn är barn tills den dagen de fyllt 18 år, och alla barn har "rätt till trygghet, värme, husrum, mat, medicner och sjukvård m.m."

Barnkonventionen paragraf 19 säger: 


"Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet."

Med andra ord.. 
Barn ska inte utsättas för varken fysiskt eller psykiskt våld och, ska alltid skyddas och ÄR ALLTID OSKYLDIGA!  
Dem psykiska aspekterna är egentligen de värsta. Tänk dig att se din mor och far skjutas till döds, eller ännu värre, inte ens veta om de lever eller är döda. Detta är något vi måste jobba emot, och se till att barnkonventionen efterlevs såväl som i Sverige men även runt om i världens alla hörn! 
Ett barn ska inte behöva känna rädsla över att dem själva eller deras föräldrar kanske skjuts ihjäl imorgon för att de går ut och köper mat e.tc..

Så vad kan vi göra..? Vi kan stå upp mot våldet! 

Och som Prinsessan Diana sa: 
"Perhaps we're too embarrassed to change or too frightened of the consequences of showing that we actually care. But why not risk it anyway? Begin Today. Carry out a random act of seemingly senseless kindness, with no expectation or reward or punishment. Safe in the knowledge that one day, someone somewhere might do the same for you..."

Kortfattat säger hon att vi ska börja idag med att göra något för någon annan utan att be om något tillbaka, men att vi en dag kanske får något tillbaka en dag ändå...

Så det är aldrig för sent att göra något för någon annan. 
Om man börjar varje dag med tanken: "Vad kan jag göra för att underlätta livet för dem som står mig nära idag, eller för någon annan. Och sen fortsätta med det mantrat under dagen så fort du ser att någon behöver hjälp, så mår inte bara dem bättre, utan den glädje och tacksamhet dem känner kommer automatiskt att smitta av sig på dig. 
Och.. 
Karman behöver vi ju inte ens diskutera ;).

Mary Kay levde alltid efter den "gyllene regeln" (den ska alla kunna så jag tänker inte ens citera den), och det är just vad vi alla bör göra.  


"En flod är skapad droppe för droppe..."

Med andra ord.. En liten handling kan göra stor skillnad om den utförs av många..

Rädda Barnen jobbar hela tiden för de barn som inte har det så bra som våra egna barn. 
De/Vi jobbar för att barnkonventionen efterlevs, och att alla barn behandlas lika och har en dräglig och lärorik tillvaro. Många säger att våra insatser inte gör någon skillnad, men gå in på Rädda Barnens hemsida och läs om alla dem barn som redan fått hjälp, och som vi tar emot hit till Sverige.
¨
Jag har mina åsikter om invandringen som alla andra...

Men.. Barn kan inte (och SKA inte) stå till svars för de beslut vuxna tar i något avseende

Ibland är det faktiskt vi vuxna som kan lära oss av våra barn, och inte tvärtom...


Nej nu avvek jag från min inledning helt och hållet..

Gårdagens insamling gick jätte bra! 
Vi fick in nästan 1700 kr och det tycker jag är helt ok med tanke på att de pengarna kommer kunna göra mycket för barnen i Syrien. Och jag råder er som inte är medlemmar än att bli det. Det kostar inte mycket, och det är bara en engångsavgift per år!
Eller om man vill kan man gå in på Rädda Barnens hemsida och bli månadsgivare om man hellre vill det!



Foto taget av: "Tess"



Pengarna går verkligen dit de ska. Speciellt de pengar vi samlade in igår. De var öronmärkta speciellt till Syriens barn. Annars hade jag aldrig dragit igång med projektet om inte jag blivit garanterad detta!



Vill även ge ett stort TACK till alla ni som hjälpte oss att göra detta möjligt! 
Inte minst Rädda barnen Arvika, Konsum Styckåsen, Tilde tryck, 
och Riksbyggen, Arvika! 
TACK!!! 
Och tack till min kära mamma som hjälpte oss hela dagen, och Annica och Arley (rädda barnen) och "min" egen eldsjäl ANNIKA som var drivande med mig i projektet! 

Och tack till Arvika Nyheters Jenny Willman som skrev om oss i tidningen!


Nästa år får vi se om jag orkar då det tog på kroppen och jag har mycket ont idag, men kan det bara hjälpa minst ett barn till ett bättre liv så har min insats varit värd all smärta i världen!

TACK!!



"Äkta medkänsla bygger på resonemanget att alla människor har en medfödd önskan att vara lyckliga och vill övervinna lidande, liksom jag själv vill...."

//Dalai Lama 



måndag 24 september 2012

Väntan...

Väntan....

Först fick jag vänta på ultraljudet av hjärtat, men det gick väldigt fort ändå måste jag säga. Även om det tog ca 2 månader, men det är ju helt ok.
Så förra veckan gjorde jag hjärt-UL:et som visade en förträngning där blodet ska gå in i hjärtat. Fråga mig inte vad det kan betyda, för jag vet inte :S. Fick ingen mer information än "ta det lite lugnt och undvik fysisk och psykisk stress". Jo visst! Hur gör man det när hjärtat börjar slå bara av att telefonen ringer eller jag vänder mig i sängen och andfåddheten är ett faktum.

Skulle invänta nytt EKG, där man ska cykla samtidigt, ett s.k "arbets-EKG" Och redan i fredags kom det en tid för det, och en massa prover jag måste ta. Undrar hur jag ens kan ha något blod kvar efter alla prov de tar på mig... ;)? Så redan till veckan ska jag försöka cykla med elektroder på kroppen. Jo, tjenare! Jag som inte ens tar mig upp för trappan utan att jag flåsar som bara den, och hjärtat rusar ännu mer.
Men jag är glad att det gör något åt det. Har lidit av detta alldeles för länge, och har verkligen hållit det för mig själv hur jobbigt det egentligen varit och är! Att inte ens orka busa med sin dotter, eller gunga henne, eller bara gå ut och gå med henne i vagnen är jätte jobbigt. Psykiskt alltså..Man vill så mycket mer än kroppen orkar. Normalt sett är det smärtorna som stoppar mig, men om jag bara fick tillbaka orken så kanske jag kan "träna bort" lite av dem med. Bara när jag sitter stilla och skriver nu så rusar hjärtat...

Som sagt, man vill så mycket mer än man orkar... Kroppen sviker mig varje gång och är det inte det ena så är det det andra, och jag vet inte hur mycket mer jag orkar med.. Att lära sig leva med smärta varje minut av dagen är nog påfrestande, men att sen ha en mage som gör att man får åka in och ut på akuten hela tiden, samt ett hjärta som inte presterar som det ska.. Ja, som sagt... Enough is enough!

Men det är tur att jag har denna bloggen. Här kan jag ventilera mig, och andra som har samma problem kan kanske känna igen sig och iaf inte behöva känna en sån ensamhet i sin smärta/sjukdom som många kan känna. Vill man läsa så läser man, och vill man inte så struntar man in det. Det är det som är SÅÅ bra med bloggar! Men nu orkar jag inte skriva mer, måste upp och röra mig då ryggen värker för mycket av att sitta stilla för länge... Ha en super bra dag allihopa =D!!

På återseende...
//K




söndag 23 september 2012

Inköp av soffa-Trademax!


Funderar  på att köpa ny soffa, och vart jag än tittar så hittar jag samma prisvärda och moderna sida. Nämligen TRADEMAX.SE!! De har verkligen de bästa priserna, och vad jag förstått är kvalitén lika bra som soffor från mer kända möbelvaruhus!
Vi kommer absolut köpa vår soffa där, och om vi gör det så blir det DENNA!!
Fin, stilren soffa för hela familjen, med vacker färg som passar alla vardagsrum .
Blir det inte denna så vet vi i alla fall att soffan kommer köpas hos trademax! 
De har så många nöjda kunder (varav flera är mina vänner =).



OBS!! Detta blogginlägg är en reklam för www.trademax.se

måndag 17 september 2012

"Livet" kan vänta...

Imorgon är det dags.... Sitter på helspänn nu, och tankarna går runt, runt...
Har väntat på detta ultraljudet av hjärtat i flera år nu. Ja, sen Annie kom närmare bestämt. Hjärtklappningarna och andfåddheten har blivit så svåra, speciellt på förmiddagen, att jag inte längre kan leva normalt. Att ha ont är nog känner jag! Idag vaknade jag med obeskrivbar smärta i knän, leder, rygg och muskler. Har nu tagit dubbel dos med värkmedicin, men det har inte hjälpt nämnvärt hittills. Men jag vet hur det är... Om några timmar är jag piggare igen.. Hoppas jag...
Jag vet så väl att där ute i köket, i skåpet över mikron står det en burk med tabletter som tar bort smärtorna. Kortisonet! Men jag biter ihop! Jag ska inte ta dem om inte det blir absolut nödvändigt! Biverkningarna är för många, b.la vätskeansamling, viktökning, benskörhet, binjureproblem o.sv o.sv. Nu har jag faktiskt inte tagit en enda kortisontablett sedan Juli. Men det har sitt pris...
Därför skriver jag... Det är mitt sätt att bearbeta dagar av smärta och oro. Om jag får ner mina tankar och min oro för framtiden, samt min ilska, över att behöva ha det så här, så lättar den tunga skugga som vilar över mig lite...

Smärtan är en sak.. Den är enormt svår att leva med, och vissa dagar vill man bara ge upp. Men då tittar jag bara på min dotter och tar en minut, en sekund i taget! Hjärtklappningarna är en annan sak....
Har faktiskt haft en mycket bättre period nu ett tag, men känner att ett skov är på väg igen. Och jag kan inte stoppa det. Kan inte lindra det... Det är min kropp som bestämmer, inte jag...

Idag var hjärtklappningarna extrema! Hjärtat bara slår, och slår, och slår... Och andfåddheten när jag ställer mig upp, eller går till köket o.sv, är ett faktum. Smärtan, som jag skrev, är en sak... Den kan jag hantera någorlunda med mediciner. Men hjärtat kan jag inte kontrollera. Jag kan inte springa med Annie, inte busa, inte bära henne m.m. utan att jag blir andfådd och hjärtat rusar. Läkaren sa till mig att ta det lugnt, men hur tar man det lugnt med en treåring? Eller överhuvudtaget? Jag vill inte ta det lugnt, jag vet inte hur man gör ;)! Jag har stressat mig genom hela livet, för att hinna göra allt det där som jag missat efter flera långa perioder på sjukhuset.
Men som sagt, imorgon är det slut på oron över vad detta beror på. Imorgon får jag svaret av EKG- mätaren jag bar i en vecka, och även av ultraljudet de ska ta kl 9.00. Läste om något som kallas "ablation". Alltså att man går in i hjärtat via ljumsken, och ger det stötar... Typ :S.. Som sen resulterar i att hjärtklappningarna försvinner. Ca 90% av patienterna förblir symptomfria!
Men vi får se. Jag tar inte ut något i förskott denna gång. Det blir vad det blir. Tills vidare tar jag mina mediciner mot hjärtklappningarna, och hoppas på förbättring.

Idag tror jag att jag ska strunta i både tvätt, disk, dammsugning, o.sv, och bara umgås med min lilla dotter. Tror vi ska ta fram tågbanan och legot, och "bara vara"....

...Njuta av tillvaron, och tiden vi har tillsammans.
Det som kallas "livet", kan vänta.... Min definition av "livet" är här och nu.. 

Det är min Annie..... 








fredag 14 september 2012

Fördomar kan få allvarliga konsekvenser!

När jag talade med min mamma idag så erinrade jag mig en händelse som skedde för många år sedan då jag bodde i Arvika. Där hade jag en granne med mycket svår epilepsi. Han fick EP-anfall flera gånger per dag, och var tvungen att bära en bricka där det stod att han hade epilepsi samt hans personuppgifter.
Då jag själv haft barnepilepsi, så vet jag en hel del om denna sjukdom. Medicinerade själv för det i många år tills jag i tonåren blev friskförklarad och fick ta körkort. Har idag varit anfallsfri i nästan 15 år :)!

Hur som helst. Denna man som kan ha varit kanske i 30-års åldern, var en jätte snäll person, som var enormt duktig på musik. Han spelade både piano och gitarr och sjöng. Jag spelade faktiskt med honom några gånger.
Men den händelse som jag mindes, och som jag aldrig glömmer började då jag gick ut på Halloween på en pub i Arvika. Där inne fick jag se en man med en sån där "Scream-mask" som tittade väldigt intensivt på mig. Då jag blev lite nyfiken på om jag kände honom så gick jag fram till honom och frågade om jag kände honom, och då visade det sig ju att det var min granne! Jag frågade om han mådde bra, och det sa han att han gjorde så jag tänkte inget mer på det, men försökte ändå hålla ett öga på honom då jag vet att blinkande ljus, och ljud kan utlösa ett anfall.
När jag sedan gick ut för att röka, så fick jag plötsligt se vakterna bokstavligt talat kasta ut min granne. Då jag såg att han skakade så förstod jag att han hade fått ett anfall. Jag sprang till honom, drog av masken, och la honom i framstupa sidoläge. skulle ringa 112, men då anfallet började avta och han återfick medvetandet så avstod jag. Jag bad en vän hålla ett öga på honom, och sen tappade jag all fattning, gick mot vakterna och skrek åt dem att "för helvete, han har epilepsi!! Brukar fulla människor skaka på det där sättet?? Är ni inte riktigt kloka, o.sv. os.v
Jag var sååå vansinnig så vakterna bad mig att gå därifrån, med orden "har man sån epilepsi så har man inget på puben att göra..." Ursäkta....? Hörde jag rätt?? Menar ni att bara för att man har en sjukdom så ska man uteslutas från allt roligt?? Kan ju tala om att jag blev ännu mer vansinnig efter den kommentaren!
Men då jag inte fick ens så mycket som en hjälpande hand av vakterna, så hjälpte jag min granne upp, och följde honom hem. Väntade ett tag för att se att han inte fick ett anfall igen. Jag visste att han hade anhöriga som tittade till honom hela tiden, så efter ett tag gick jag hem. Men den natten fick jag inte mycket sömn. Kunde inte släppa tankarna från det inträffade. Jag kunde inte förstå hur (med)människor kunde visa så lite empati för en människa som har ett handikapp! Det är för mig totalt oförståeligt!
Men tur var att han presenterade sig inne på puben annars hade jag aldrig vetat att det var han. Men som sagt, en påverkad människa ligger inte och skakar, rycker och blir stel. Det hade bara räckt att de tog av masken så skulle de ha sett att detta inte var en alkoholpåverkad människa, utan en människa med en mycket allvarlig sjukdom! Än idag känner jag avsmak för denna händelse, och jag vet att jag aldrig kommer glömma den, även om jag såklart inte tänker på det lika ofta längre.
Vart mannen är idag har jag ingen aning om. Jag har inte sett honom i Arvika på många år, så han kanske har flyttat. Om han har gjort det så förstår jag honom! Jag skulle inte heller vilja bo i en stad där man inte är välkommen på puben bara för att man har en svår sjukdom!

Lite medkänsla skadar inte... Och man ska inte förhasta sig att döma människor... 

De kan faktiskt ha en sjukdom....

torsdag 13 september 2012

"Nyttoresan" fortsätter...

Dagens middag 13/9 2012:

Fortsätter min "nyttoresa" och dagens middag blev:

En variant av "Pasta Carbonara".

Fullkornsmakaroner, paprika, grädde gjord på havre, lite ost, salt, peppar. körsbärstomater och bacon.

Var lite skeptisk om det verkligen skulle smaka bra med havregrädde och fullkornsmakaroner, men jag kände faktiskt ingen skillnad =)! Det smakade jätte bra, och både Annie och jag åt.

Frukosten blev idag havregrynsgröt, och ett glas vatten. Drack även vatten till middagen. På söndag har jag inte druckit mjölk på 2 veckor. Bortsett från den lilla osten jag hade i maten idag så är jag nu mjölkproduktfri! Än har det inte hänt så mycket mer än att jag (som jag sagt tidigare) fått finare och renare hy, samt mer ork. Men magen har inte reagerat värst mycket än. Men det tar nog ett tag innan magen vänjer sig med att inte få godis eller mjölkprodukter och vitt bröd m.m.

Imorn blir det ev. tacos, men vi får se. Känner mig fortfarande mätt av dagens middag så orkar inte tänka på morgondagens middag just nu.


Nu en kopp örtte för att rensa ur kroppen och tillföra massor av nyttiga antioxidanter!

På återseende....
//K




Insändare till AN angående Arvika sjukvård:



INSÄNDARE till Arvika Nyheter 13/9 2012:

"Jag ska börja denna insändare lite negativt. Men tro mig, det blir bättre. Jag är en av dem som anser att viss sjukvårdspersonal på Arvika sjukhus har gjort bort sig totalt. Men, med det sagt, så kan man inte dra alla över en kam!
Den läkaren som riskerade livet på både min ofödda dotter, och mig, har idag flyttat tillbaka till Estland, så jag fick aldrig ens fråga varför hon gjorde som hon gjorde. Den natten var fruktansvärd. Jag vill inte gå in på för många detaljer, mer än att hon utförde ett ingrepp som man inte ska utföra om man inte vet exakt vad man gör. Jag får än idag mardrömmar av nålen hon försökte föra in i min njure och som jag sen fick veta, inte ens var insatt på rätt ställe. Med andra ord, hon kunde inte bara ha skadat mig, utan även mitt ofödda barn. Men tillslut, efter att jag skrek och bad att hon skulle sluta, fick jag komma till Karlstad där man konstaterade att hon hade skadat njuren så illa att jag kissade rent blod, och dessutom stuckit på fel ställe.
Jag vet inte varför jag nämner detta nu efter så många år. Men kanske för att jag vill att folk ska förstå att detta var EN läkare, och det hon gjorde kan bara hon ta ansvar för, och det ska ingen annan lida för!
Jag har följt insändarna om Arvika sjukvård i några år, och jag måste säga så här: “Bara för att en sköterska eller läkare behandlar dig fel, så kan man inte säga att “hela Arvika sjukvård är ansvariga”. Jag klandrar ingen annan än den läkaren som gjorde detta mot mig!
Sedan detta har jag åkt in för tarmvred till och från. Så också denna gång. Och de sköterskor och läkare som tog hand om mig nu gjorde ett toppenjobb! Det var aldrig tal om att jag inte skulle få smärtstillande, man lyssnade, tog mig på allvar, lugnade mig och såg till att jag hade det bra! Med andra ord, varför väljer vi bara att skriva i tidningen när vi anser att vi blivit felbehandlade? Det måste väl ändå finnas människor därute som har blivit bra omhändertagna? Varför skriver inte ni? Av 100 patienter så kanske 10 blir felbehandlade, men vart är då dessa 90 andra?
Varför skriver vi aldrig något positivt? Jag anser att det är på tiden att Arvika sjukvård får en stor eloge!
Jag har varit inne många gånger dem senaste åren, men har alltid blivit bra behandlad. Tack Arvika sjukvård, det är tur att ni finns! Och som jag började insändaren; "Låt inte en enda läkare förstöra er syn på hela Arvika sjukvård". Jag om nån borde vara negativt inställd mot dem, men det är jag inte. För de jag träffar nu ska inte ta ansvar för vad EN läkare gjorde mot mig! Och kan JAG, efter det som hände, säga positiva saker om Arvika sjukvård, då kan andra det också. "Döm inte alla andra efter en persons handling..."

Tyckte det var på tiden att nån skrev något positivt i tidningen om Arvika sjukvård!

/Kajsa

onsdag 12 september 2012

"Borta bra, men hemma är alltid bäst"

Ibland slänger verkligen livet till dig en riktigt stor dos av ironi att man kan undra om nån där uppe vill leka "marionettdocka" med en...?

Har ju, som ni som följt mig vet, lagt om min livsstil samt kost helt och hållet.
Allt enligt Candidakosten, som jag vet att jag har och som skulle vara bra att bli av med. Så jag har ätit grönsaker, rotsakssoppa, druckit mängder av örtte, ätit massa frukt, inget vitt bröd, druckit proviva.osv. Och tagit Ed McCabe´s syreprodukter för magen. Beställde t.om en sån Hårmineralanalys för att veta vad jag har brist på, respektive för mycket av.

Så.. Allt gick bra i en vecka (precis på dagen faktiskt). Ända tills i söndags då jag efter soppan jag åt fick enorma intervallsmärtor i magen. Då jag visste med mig att jag verkligen hade skött mig nu, så gick jag bara upp och la mig, och väntade ut smärtan. Tyvärr gav den inte med sig utan blev bara värre och värre, tills Andreas kom upp och såg att jag låg på alla fyra på golvet och kräktes och hade oförklarligt svåra magsmärtor!
Det gjorde så ont så jag tog mig inte ens ut till bilen, utan Andreas bar ner mig till hallgolvet, la en filt över mig och ringde 112. Sagt och gjort, en ambulans blev ivägskickad direkt från Arvika. Men när man har så ont så känns varje minut som en timme. Jag fortsatte kräkas upp det mesta av maten, och vred och vände mig i extrema smärtor! Till slut, efter 20 (!?) minuter kom så ambulansen. Väl inne i ambulansen skulle man ge morfin mot smärtorna, men då jag är så sönderstucken, så fick de inte in någon nål, så det var bara att bita ihop tills vi anlände till sjukhuset. Med såna smärtor så kändes det som det tog flera timmar till Arvika, fastän det säkert bara tog 15 min. Jag tror inte jag höll uppe ens en minut med att säga "aj,aj,aj" på hela vägen. Det kändes precis som att magen skulle explodera! Väl framme på akuten tog de emot mig direkt, och en massa sköterskor och läkare var beredda. De gav mig både morfin och en hel del annat för smärtan, och efter en väldigt stor dos med smärtstillande, så gav sig till slut smärtan så gott som. Var vid det laget ganska "uppe i det blå".
Mamma och Andreas stannade för att få veta vad detta var, men det var ju inte så svårt att räkna ut att jag hade fått min 5:e tarmvred. P.ga alla mina operationer (10), så är alla mina tarmar sammanväxta, så det är bara ett enda stort tarmpaket jag har i magen. Som kirurgerna vid den sista operationen bara lyfte ut, och sen tillbaka, då man tog bort äggledare och äggstock. P.ga detta får jag ofta tarmvred, vilket är den värsta tänkbara smärta man kan ha, tillsammans med njursten, och jag har ju såklart båda två i perioder ;).
Hur som helst, jag blev inlagd på 10:an i Arvika för observation, och man försökte sätta en sond i näsan för att få ner kontrastet, och få upp ev. maginnehåll så jag slapp kräkas. Detta gick dock inte, utan jag slet ut slangen och sa att jag hellre dricker skiten. Kontrast smakar ungefär som mjölk blandat med massor av krita. Inte alls gott med andra ord. Men, för att slippa få sond igen så fick jag till slut i mig allt, efter många små klunkar med fingrarna för näsan.
Röntgen som hade gjorts tidigare visade på ett stopp på samma ställe där det alltid blir stopp. Fick se röntgenbilderna, och där det var hinder, fanns en lång "tarmväg" som var alldeles svart, detta var luft sa kirurgen, och förklarade att det gör jätte ont eftersom tarmen bokstavligt talat nästan exploderar. Men, man kan häva tarmvred med kontrastet man dricker (se tarmvred/behandling). Och som tur var så funkade det, denna gången också. Så kontrastet fungerar inte bara som en diagnosmetod utan även som behandling.
Minns att jag blev alldeles kall inombords när han sa "Ileus", (tarmvred), och såg på mamam att hennes ansiktsfärg försvann, precis som min mans. Att gå in i min mage är inget som någon kirurg vill ge sig på nämligen. Dels pg.a blödningsrisken, samt att det ser ut som det gör. Men jag vet att skulle det någon gång behövas, så kommer det inte göras i Arvika, ev. görs det i Karlstad med specialister, eller i Göteborg. Som sagt, det är inte många kirurger som ens vill ta med tång i min buk. Oftast ser de "ovanliga magar" som en utmaning, men min mage är inget för en AT-läkare att ta sig an.
Men, som tur var fungerade kontrastet även denna gång (ta gode gud!!) Och igår fick jag åka hem med min underbara familj. Blev överlycklig av "överraskningsbesöket" jag fick av Andreas och speciellt Annie :D! Saknade dem så!

Så, som sagt, idag är jag hemma, med ännu fler restriktioner om HUR jag ska och inte ska äta.
Ska jag vara ärlig så tror jag att jag vet vad som orsakade det denna gången. Antagligen var det den persikan jag åt i fredags, som ställde till det. Jag får ju inte äta apelsiner, mandariner, sparris, klementiner eller rabarber m.m. Men persikor har de aldrig sagt nåt om, men nu verkar det som att inte ens det går alltså.

Jag bryr mig inte så mycket om vad jag inte får äta, bara jag får vara frisk, och slippa magsmärtorna, och dem konstanta stoppen.

Men åter till min inledning...
Livet är ibland bra ironiskt. Här har jag skött mig till punkt och pricka, och undvikit vitt bröd, ätit fiberrikt, inte druckit/ätit mjölkprodukter, samt tagit linfrön och druckit örtte. Och vad händer...?? Jo, jag FÅR tarmvred igen, av den kost jag kämpat med för att inte få det! 

Som sagt... Ironin i det är ganska skrattretande!
Magen fick väl lite av en chock, men nu verkar den ha vant sig, och jag hoppas att mina nya kostvanor ska ge mig mer energi, och en mage som inte gör så ont varje dag.

Nu ska jag gosa lite med min lilla goa treåring. Två dagar från henne var mer än vad jag klarade av!


Så som avslutning:
"Borta bra, men hemma är ALLTID bäst...."

söndag 9 september 2012

hjärtklappningar & kost

Ja, vad ska jag säga... 

Jag skulle kunna ljuga och säga att jag minsann följt dieten till punkt och pricka, men det tänker jag inte göra. Igår var jag lite nere p.ga vissa omständigheter, och då fuskade jag faktiskt och stack ner handen ner i Annies godispåse och smakade några kolor. JA- Jag VET! Det var dumt gjort, men "även solen har sina fläckar". Har varit enormt svårt att bara hålla sig till strikt mjölk. och mjölfri kost. Inte så mycket man får äta då.
Men, men.. Idag tar jag nya tag, och ser bara gårdagens miss som ett litet bakslag helt enkelt. Idag började jag dagen med "Ed McCabe´s syreprodukter, och en stor kopp gröntte. Har svårt att äta något på morgonen, men jag försöker tvinga i mig iaf en Gott och Gräddat smörgås. Idag med gurka och Becelsmör på. Och såklart ingen mjölk! Och det har redan gett resultat. Magen är för första gången i mitt liv tom. Den känslan har jag aldrig känt tidigare. Är det så här människor med fungerande mage känner sig?? Och, som jag skrivit tidigare så har huden klarnat upp enormt mycket. Kinderna är rosiga, och finnar och pormaskar börjar dra sig tillbaka. Tänk vad mycket rätt kost kan åstadkomma! Men som sagt, igår fuskade jag av vissa orsaker, men idag är en ny dag, och jag tar nya tag med den.

I torsdags gjorde Annie och jag rotsakssoppa. Riktigt gott faktiskt. T.om Annie åt!
Sen i fredags gjorde vi tacos. Eg. får jag inte äta några mjölkprodukter alls, men tog faktiskt pyttelite ost på köttfärsen. Tror inte det ska göra nåt. Jag menar, utöver den lilla osten så åt jag ju massa grönsaker och köttfärs, som var ok enligt Candidadieten. Dagens middag har jag inte planerat, men det blir nog rester.

Utöver detta så tar jag krossade linfrön tre gånger om dagen, och dricker massa vatten!

Hjärtklappningarna har dock inte gett med sig, men det hade jag inte räknat med.
Fick brev i fredags om att de vill gå vidare med ett ultraljud av hjärtat efter att jag fått gått en vecka med en hjärtmonitor (EKG). Trodde inte ett ultraljud skulle behövas, men med tanke på att hjärtat slår bara jag vänder mig i sängen eller ställer mig upp, så såg de nog att detta inte var normalt.
Mer vet jag inte, utan det är bara att vänta på ultraljudet den 18:e. Jag hoppas faktiskt att de ska hitta nåt, för jag klarar inte leva med dessa hjärtklappningarna, och andfåddheten längre. Det tar snart knäcken på mig. Att bli lika andfådd som om man sprungit tre kilometer, av att bara gå upp för trappan är inte normalt! Men det är väl det som de märkt nu. Även om det tog lång tid innan jag fick komma vidare. Men min läkare (som är underbar), lät mig gå upp för en trappa på vårdcentralen, och tog sedan pulsen. Den låg på 160 slag/min, medan hans låg på 75 (och han är över 50 år!) Med andra ord höll han med om att detta INTE var normalt! Tack o lov!! Orkar som sagt inte med detta längre. Att hela tiden vara andfådd och trött av minsta ansträngning, och att hjärtat slår volter i 160 av bara en trappa.
Men... Vi får se... Har haft detta sen Annie föddes, så jag är bara glad att det äntligen händer nåt! Har läst att en del kvinnor kan få en extra nervgång till hjärtat (tror det va så) efter graviditet speciellt, och att detta inte var ovanligt. Men vi får se. Jag tar inte ut något INNAN jag fått svart på vitt vad detta beror på. Bara glad att de såg att det var läge att utreda vidare med ett UL. Medan jag sitter här och skriver nu så slår hjärtat jätte fort. Känner det HELA tiden, även i vila. Inte konstigt att man blir trött hela tiden med ett hjärta som inte får lugn och ro. Kan säga att man blir riktigt rädd när hjärtat slår så. Vet inte hur många kvällar jag legat i sängen när hjärtat slagit i 160-170, och bett till gud att inte hjärtat helt plötsligt ska ge upp, eller något annat hända. Man är ju ganska beroende av hjärtat liksom ;)!

Nej, nu ska jag göra mig i ordning, och sen försöka orka gå ut och rensa lite i rabatterna. Men det var kallt idag.....! Hösten är här nu. Var bara 17 grader inne när vi gick upp. Dags att elda i pannan. Men det är mysigt också, för nu "får" man tända massa ljus igen :D! 

Ja, jag ÄLSKAR hösten!!

///Kajsa









torsdag 6 september 2012

Dag 3: Inköp av livsmedel! Fuska lite :P

Fortsätter min "Probiotisk-" och Candidakost.
Inne på dag 3 nu. Gjorde dock en liten, liten avvikare igår då jag bara tog en smakbit av tårtan på kalaset för min systerson Albin. Men regeln är f.om nu enbart nyttig föda.
Känner mig riktigt stolt, för bortsett från den pyttelilla biten tårta (smakbit enbart) igår, så har jag helt och hållet undvikit godis, produkter med socker, och dricka såklart. Sen lagt till probiotiska livsmedel samt frukt och grönt som mellanmål. Man får tyvärr inte, som jag skrivit om här, ens dricka eller äta mjölkprodukter, så det har varit enormt jobbigt för mig som älskar mjölk! Min kost består till stor del av frukt (små mänger då dessa också innehåller socker som främjar  Candidan att växa till sig, grönsaker, sojaprodukter, fil och rotfrukter m.m.. Man får heller inte äta produkter baserat på mjöl, men jag kör en mellanting där med grovt bröd som enbart har lite mjöl i. Har inte gått så långt som till glutenfritt än. Vill inte chocka magen och kroppen totalt, utan jag mjukstartar.
Men från att ha gått och småätit vitt bröd, godis, dricka e.tc hela dagarna så känner jag mig riktigt stolt nu att jag hållit så hårt på dieten. Visst är bara dag tre nu, men det går jätte bra!
Örtte ska man även dricka mycket av. Och grönte, men inte svart te. Så jag dricker ca 3-4 stora koppar gröntte, som ska vara bra för matsmältningen, varje dag nu.
Resultat hittills? Ja, huden reagerade direkt, och ser mycket rosigare och friskare ut. Och jag är redan mindre trött om dagarna! Man kan ju föreställa sig hur trött kroppen och hjärnan bir av att inte få i sig rätt eller nån näring alls. Med tanke på hur skitdålig kosthållning (med godis som mellanmål, och sen äta en smörgås på morgonen och "that´s it") jag haft, så måste kroppen verkligen reagera starkt nu!

Nu ska jag bara invänta paketet med McCabes syreprodukter, som ska rensa ur magen totalt från överväxt av candida, samt ev. parasiter som man har i magen men som också växer till sig i för stora mängder som är skadligt för kroppen. Tillslut kan det gå ut i blodet, och såklart är ju det inte bra! Har skrivit lite om candidans påverkan på kroppen tidigare, men här är bara några av symptomen kan kan få:
  • Dålig matsmältning
  • Diarré/förstoppning
  • Gaser i magen
  • Försämrat immunförsvar
  • Svampinfektioner i underlivet
  • Sveda när man kissar
  • Urinvägsinfektioner
  • Menstruationsrubbningar
  • Allergier
  • Psoriasis
  • Blåsor i munnen
  • Rinnande ögon/öron
  • Illaluktande andedräkt
  • Problem med blodsockret
  • Trötthet
  • Humörsvängningar
  • Depressioner
  • Huvudvärk
  • Hud- och hårproblem
  • Försämrat minne
  • Koncentrationssvårigheter
  • Dålig blodcirkulation
  • Återkommande förkylningar
  • Muskelsmärtor (även muskelsjukdomen fibromyalgi)

Och... Med tanke på att man vet att jag har överväxt av denna svamp p.ga mina antibiotikakurer som jag stått på sen jag var nyfödd, samt bukoperationerna, så var det dags att göra nåt nu! 
Kanske inte detta kommer ta bort min smärta, men jag kommer garanterat se piggare och VA piggare!

Igår var vi och inhandlade nästan allt som behövdes, och här är några exempel:
  • Fullkornsmakaroner
  • Bananer
  • Papaya (svamp och parasitdödande)
  • Timjan (Bra för magsmältning m.m.)
  • Rabarber  (svamp och parasitdödande)
  • Morötter
  • Avocado (Höjer proteinupptaget i kroppen)
  • Havregryn (matsmältning)
  • Sojamjölk (istället för komjölk som är förstoppande)
  • Tranbärsjuice (parasitdödande samt infektionshämmande)
  • Fullkornsbröd
  • Ägg
  • Laktosfri youghurt
  • Grönsaker
  • Mango
  • Plommon (Bra för matsmältningen)
  • A-fil (Har nyttiga laktobaciller)
  • "Olo Youghurt av Valio"
  • Proviva dryck päron/äpple  (för magen)
  • Rotsaksmix
  • Krossade linfrön
  • "Gott i maten"  grädde/mjölkers.
  • Sojadryck med extra kalcium
  • Och slutligen Becels flytande matfett
Köpte en hel del fler saker, men orkar inte skriva allt. Men detta var det viktigaste. 
Hur det smakar är dock en annan historia. Har hittills ätit brödet, och det var OK. Men Provivadrycken var inte riktigt min grej, men jag ska minsann dricka den ändå =). 

Hur resten smakar får bli ämnet för nästa inlägg..

"Man måste prova om man ska veta..."
//K

onsdag 5 september 2012

"Avvänjning var ett faktum..."


Har börjat min avgiftning, samt kostförändrande livsstil nu. Började i söndags lite smått.
Sitter med en kopp örtte, som jag köpte på sköna rum som ska "avgifta" och rensa kroppen/magen. Ska dricka det minst 3 ggr om dagen. Kan säga att det var inte det godaste örtteét jag druckit i mitt liv, men faktiskt helt ok. Det kommer iaf inte upp, så det är väl positivt. Konstigt att allt som ska vara nyttigt för en måste smaka (ursäkta mitt usla ordval) men "blä"!

Idag blir det till att åka till affären och handla grovt bröd, juicer utan socker, hälsofil o.sv.
Har tagit ut en bra sida där man äter enligt "Candidakosten". Candidakosten innebär att man ska försöka få ner tillväxten av Candida (svamp) i magen, som b.la växer till sig av antibiotikakurer (som jag stått på varje dag sen barn) och även av socker. Candidasvamp ska vi alla ha i kroppen/magen, men  problemet är att Candidan lever på socker så det blir ett moment 22, där man bara går runt, runt, runt, eftersom candidan behöver sockret för att växa, och då du blir såååå sockersugen p.ga detta så dövar du det med.. Ja vad då? MER socker! 

Candidakosten kan jämföras med att äta  "Probiotiskkost" , fast man måste avstå från mycket mer. Iaf de första tre månaderna, sen kan man succesivt lägga till t.ex mjölk m.m. igen. Det svåraste med denna kosten kommer bli just det! Att avstå från mjölk! Jag ÄLSKAR mjölk! Verkligen älskar det, så det blir avvänjning på hög nivå för mig nu. Hittills har det gått bra (peppar,peppar..) Men.....
Det som denna avgiftningen påverkar mest är humöret! Så nu är jag inte så kul att umgås med. Men detta var väntat enligt: alternativet.com då candidasvampen tar en aggressivare form innan den börjar läka ut. 
Man ska ha denna svamp i magen som sagt, men hos vissa (som jag, som har stått på bredspektrumantibiotika sen jag var två dagar gammal VARJE DAG, så får det svampen att växa till en så aggressiv form att den går ut i blodet. Man vet att jag har detta, då jag hade enorma mängder i stomin (slangen) som jag hade i ryggen/njuren under graviditeten med min dotter Annie. Fick t.om se hur den ser ut då. Blä!
Man kan läsa här om vilka som är i riskzonen: här och om symptom här!

Så...

För några veckor sedan började jag forska i detta då en sköterska sa till mig att man inte ska ha såna mängder med candidasvamp i kroppen. Detta fick mig att börja tänka, och ni som känner mig vet hur jag är.. "Då snöar jag in mig" om jag är nyfiken på nåt, och vill lära mig ALLT! 
Så , jag sökte på detta på Google. Och OJ! Vilka symptom man kan få, och nästan alla stämmer på mig, samtidigt som jag är "bukopererad 10 (!) ggr, samt som sagt stått på penicillin/antibiotika. Så två av riskfaktorerna har jag, plus att man vet att jag har överväxt av det som sagt. Sen kan man ju själv räkna ut hur humöret blir av att inte äta nåt på hela dagen, och sen bara småäta godis istället. Kan säga att det varit upp och ner i flera år p.ga av min dåliga mathållning. Men nu är det slut på det!

Med andra ord, med detta facit i hand, så är det dags att ta till drastiska åtgärder för min kropps hälsa!

Så nu kämpar jag med att rensa ur kroppen från all skit som samlats i kroppen/magen från år av dålig kosthållning m.m. Börja dagen med godis är nog ingen hit för kroppen skulle jag tro. För då candidan "lever" på socker, så gör den också att man blir mer och mer sockersugen för varje gång man äter nåt med socker i. Och socker finns det ju i det mesta vi äter idag, så därför fick jag bestämma mig för att göra en drastisk förändring! Avvänjning var ett faktum!
Detta innebär även att avstå från all alkohol. Men det gör inte så mycket då jag ändå inte tycker om att dricka alkohol då jag får mycket mer ont i leder och muskler då. Det tuffaste är som sagt mjölken samt godiset/drickan. Men det blir alltid "lite mörkare innan det blir ljusare", så bara dessa första dagarna går, så kan det bara vända sen!

Beställde igår en hårmineralanalys och även "Ed McCabes syreprodukter" som ska hjälpa kroppen att rensa ur svampen...  Så vi får se, men då jag mjukstartat, så kan man se på dagens datum som den "första dagen". Idag ska jag som sagt handla allt som behövs :).

Jag vill leva länge, och kan detta göra mig piggare, friskare och starkare, och kanske t.om (mer) smärtfri, så är det helt och hållet värt det för min dotters samt min egen hälsas skull! 

Önska mig lycka till ;)!
//K


lördag 1 september 2012

"Ny lag omöjliggör fotografering inom sjukvården"

 Fann igår denna artikel

Denna "nya lag"(ny för mig) innebär att man som anhörig eller (blivande-) förälder inte får ta kort inom sjukvårdens lokaler. Jag visste inget om denna "lag" tidigare, men då en anhörig till mig skadade sig rejält, och fick p.ga detta sy många stygn, så insåg jag vad otroligt FEL detta är! 
Jag bad nämligen min anhöriga att skicka en bild på skadan då vi var lite nyfikna på hur det såg ut, eftersom det var en ganska otäck skada. Sagt och gjort, efter att ha fått vänta i över 4 (!!) timmar på att ens få såret spolat och rengjort, så kom tillslut sköterskan in och skulle ta hand om det, och då sa min anhöriga; "vänta lite, jag vill bara ta ett kort först, att skicka till min anhöriga som är lite nyfiken på hur det ser ut". Varpå sköterskan replikerar.. "Nej! Det är strängt förbjudet enligt lag att fotografera inom sjukhusets lokaler! Då kan vi telefonen ifrån dig", och sen hänvisade hon till en skylt i korridoren! 
Vad jag förstått så är det b.la Kalmar, Västra Götaland, samt Värmlands län som infört denna regel. Varför, kan man fråga sig? Vill dem dölja missförhållanden som faktiskt sker inom vården så gott som varje dag? 

Nu handlade inte detta om att "bevisa" något, utan bara att skicka en bild till en nyfiken anhörig! 
Men p.ga det sköterskan sa så valde jag att göra lite efterforskningar i detta, och jo visst! Lagen existerar! 
Självklart ska man inte fotografera människor/patienter som man inte känner inom sjukhusets väggar (inte annars heller enligt min mening!), men att ta ett kort på SIN EGEN skada för att visa en anhörig, är väl ganska ofarligt? Eller? Sköterskan svarade sedan min anhöriga; "Det skulle du ha tänkt på innan du kom hit". VA??!! "Vänta lite så ska jag bara ta ut vaxet ur öronen"... "Sa hon verkligen det jag tror att jag hörde", svarade jag min anhöriga. Inte tänker du väl på att leka fotograf när du skyndar dig in till akuten med en så otäck skada, samtidigt som du försöker lugna den skadade personen??

Till detta, kan även tilläggas att, då han/hon hade suttit där i så många, många timmar utan att ens fått (läs: kött-) såret tvättat, så man kan ju tycka att de själva insåg sitt misstag, och då absolut inte ville att detta skulle "komma ut". Att de rubricerade såret som "ett vanligt skrubbsår". För flera gånger under de här timmarna, så försökte "de" (min anhöriga och hennes/hans följeslagare) påkalla personalens uppmärksamhet för att åtminstone ta en titt på såret, så de förstod att detta inte var något "vanligt skrubbsår" utan ett riktigt djupt köttsår! Men nej... De sa bara hela tiden att "Nej, vi har inte tid". 

Jag förstår fullt ut att man är underbemannad inom sjukvården, och att de just denna kväll hade väldigt mycket, men ändå? Om inte annat så kunde de väl ha gett min anhöriga lite alsolsprit och något att badda med tills läkaren kunde komma, så inte såret blev infekterat! Det hade tagit sammanlagt ca 3 minuter. Men som sagt. Till slut kom läkaren, och runt 23.30 var de äntligen på väg hem igen. 

Som sagt.. Jag förstår att det var mycket aktivitet på akuten just denna kväll och att de inte hade tid med ett "litet sår", men de kunde i alla fall ha tittat på skadan. Då hade de sett att detta var ett köttsår, och inget vanligt litet skrubbsår. Utan en skada som kan komma att ge problem i framtiden p.ga dess läge. Speciellt för denna person som är mycket aktiv inom idrotten! 

Men.. Jag hade inte ens tänkt skriva om detta. Inte förrän jag sen fick veta att de inte fick ta en bild på skadan, och att det nu var lag på detta! Vad händer om skadan ger framtida men? Då kan det vara bra att kunna visa upp ett fotografi på skadan för försäkringsbolag m.m. Nej just det ja.. "Det skulle de ha tänkt på innan"...


"Jonas Rastad" säger i artikeln att; -"han inte förstår varför mediefolk blir så upprörda, då det ska vara väldigt enkelt att ansöka om, samt få, tillstånd.
 Sen fortsätter han helt osannolikt med:"–"De får begära tillstånd! Jag ser inget problem med det. Det är viktigare att vi vet att någon filmar än att smutsen bevisas. Jag skulle tro att det inte är bara jag som inser det befängda i den kommentaren?

Undrar om det eg. är så enkelt att ansöka samt få tillstånd i praktiken? För när tillståndet (vart man nu ansöker om det?) väl har kommit så är det ju oftast "för sent". Då har ju skadan eller sjukdomen redan läkt ut. (Eller barnet är redan fött.) 
Hur ska man kunna påvisa missförhållanden i vården när man inte får ta ett kort på t.ex mycket svåra liggsår, infekterade ärr, äldre som bara "glöms bort" eller andra missförhållanden som kan ske och som sker inom vården varje dag??

Kan det bero på att just vissa sjukvårdsinrättningar i dessa landsting där man infört detta, fått stor kritik för sitt omhändertagande av patienter? Man kan dock undra om detta främjar yttrandefriheten i vårt land? Tycker det mer osar bränt här. Att man tystar ned människor och patienter som annars kanske skulle anmäla missförhållanden inom vården. Eller "gud förbjude" går till pressen med det?

Man skulle kunna säga att detta blir lite som ett så kallat "moment 22". Där sjukvårdens ansvariga försöker "göra något hedervärt, genom att införa en lag som enligt svepskäl ska "främja patientsekretessen". Fast som sedan istället resulterar i att man "tystar ned" misskötsel inom vården... 
            "Man kan ju undra om denna lag kommer hålla i praktiken...?"



"Ska påminna mina anhöriga att fotografera INNAN de anländer till akuten nästa gång".... 

//K



Källa: Kristoffer Orstadius, Dagens Nyheter